Dagen började med en gemensam frukost på det omtyckta Summit Park View Hotel i Yangon. Efter den minst sagt ljuvliga frukosten var det dags för gruppen att delas i två. Jerker, Jenny, David, Ronny, Eva och Rebecka (även kallade Grupp 1) hoppade in i minibussen och begav sig österut mot nya äventyr. Efter ca 2 timmars skumpande stannade vi till i staden Pangon för att dricka lite te på en väldigt trevlig restaurang. Kan tillägga att alla burmeser är galna i te och överallt finns det små tea-shops. Restaurangen vi stannade till på hade en fantastisk utsikt över en av de många pagoder som finns i hela landet. Under stoppet hann en i gruppen ha sönder ett handfat (Ronny får berätta om det själv) och vi blev omringade av vykortsförsäljare.
De flesta av oss trodde att den långa bilfärden skulle bli ganska tråkig men det visade sig att vi hade fel. Ett tag lekte vi häst/ko-leken men den lades ned för att det fanns så mycket att se, den inofficiella anledningen är att Rebecka var för överlägsen. Att åka minivan var ett bra sett att verkligen se landet, vägen vi åkte på gick rakt igenom byar och städer, risfält och djungel. Överallt stannade folk upp, pekade och tittade förundrat på oss. Vi tog tillfället i akt och övade på "Silvia-vinkningen" och våra bristande kunskaper i det burmesiska språket.
Lunchen åt vi på en liten oas mitt ute i ingenstans där restauranggäster samsades med påfåglar och andra fjäderfän. Jerker drack världens kanske godaste avokadojuice och vi övriga i matkoma. Efter ett ganska långt tag gav vi oss av igen. Denna etapp var vi imponerade över de ankfarmer som fanns längs vägarna. De vallade hundratals ankor utan några son heslt bekymmer, antingen åkte de efter i en liten båt eller gick längs med vattnet. Om ankorna fick för sig att stanna till räckte det oftast med ett läte annars fick de använda en lång stav de hade med sig.
Vår guide Din hade räknat med att färden skulle ta ca 6 timmar. Pga vägarnas dåliga skick och trafikstockningar i samband med vägarbeten tog det närmare 8 timmar. Vår slutdestination för dagen var staden Mawlamyine där vi skulle upp till en kulle för att njuta av solnedgången. Detta visade sig bli en kamp mot klockan, vår fantastiska chaufför Josua körde rakt igenom en marknad och tryckte gasen i botten så fort tillfälle gavs. Vi kom upp till kullen, kastade oss ur bilen och började fota som galningar (läs japanska turister) två minuter senare var solen borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar