fredag 2 mars 2007

Fredag den 2:a mars

Nicco`s Dagbok

Idag vaknade man vid normal tid (07:15). Tröttare än vad jag var går det inte att vara. Det är en normal morgon och allt går väl, likaså packningen. Frukost, andakt och bussresa. När vi kom fram till Rödkulleområdet så gick allt mycket snabbare än det normalt brukar. Vi stack ner för backen till VM 8:an. Här stod vi ganska lång tid i kö. Det kändes inte konstigt att vi stod där så lång tid för att det är trots allt packat med folk eftersom det är en sån stor lift. Men sen kändes det lite konstigt att man inte rörde sig en enda millimeter på 10 minuter. Liften höll på att strula och stannade om och om igen. Tillslut slutade den helt. Några minuter efteråt sa de att den skulle inte komma igång igen på ganska länge. Vi stack därifrån och påbörjade en pilgrimsfärd till Åre by. Det var trögt men bra stämning ändå för att Jonas Forsman, Siri Helle från Oscars församling och jag sjöng under tiden.Vi kom fram och då gick min brorsa och jag till Ica medan de andra stack upp med liften.Några minuter efter kom vi ut och ställde oss i kö. I liften var det kallt för att man hade svettats så otroligt mycket med alla kläder och så.Sedan stod vi på toppen av en puckelpist. Vi åkte ner för den och precis vid slutet så ramlade jag på baken. Med ett blåmärke och en massa skam så stack vi fram till liften. Vi var trötta, kalla och irriterade.När vi äntligen kom till toppen och såg på den fina utsikten så blev vi på mycket bättre humör. Vi stack ner för backen och kom äntligen fram till värmestugan. En sån vacker syn att hitta ett ställe där man äntligen kan sitta ner och vila. Ett vackert slut på en jobbig morgon.



Nicc.







Jonas Dagbok

Dagen började som vanligt med att väckarklockan ringde vid 7:15. Jag packade mina saker i en hast och gick ner för frukost. Väl ute i backen bestämde vi oss för att åka ner till VM 8:an för att åka upp till toppen och fotograferade lite. Men när vi kom ner så visade det sig att det var totalstopp i liften, så när vi stått trekvart i kön utan att komma en meter så ropar de i högtalarna att de jobbar så fort de kan och ber oss att visa tålamod. Då gav vi upp och beslöt oss för att gå den halva kilometern bort till WM 6:an. När vi äntligen kom fram så fick vi stå ett bra tag i kö och när man väöl kommit upp i liften så stannar även den och där blev vi sittande en stund. Så när vi äntligen kommit ner från liften så var klockan nästan tolv, så vår planerade utflykt till Ullådalen blev utbytt mot några åk i Rödkullens Dreampark, och försökte oss på att hoppa lite. Vi hann dock inte med så mycket mer. Så var det dags att lämna in hyrskidorna och sätta sig på bussen och åka hem till stockholm,

//jonas






Zillas Dagbok

Jag vaknade tröttare än någon morgon innan. Jag skulle lugnt kunna sovit fem timmar till utan problem, men visste att jag var tvungen att kliva upp ur min sköna säng. ”Idag kommer det hända mycket” tänkte jag, och gick upp för att packa det sista. Efter en kort packning var det dags för ännu en frukost i Åre, den sista. Jag gjorde min lunch bestående av någon macka och ett äpple att ha i backen, och gick och borstade tänderna. När vi kom fram till backen och satte på oss skidorna bestämde vi oss för att börja med att ta några åk i samma backe som vi åkte mestadels i igår. Allt gick bra och jag tränade ”stavteknik” – hur man ska hålla stavarna, dess uppgift och varför. Det var ganska lätt, eftersom jag anser att det är själva åkandet som är svårt. När vi hade åkt i den backen ett tag och kände oss lite säkrare än innan, tog vi ankarliften upp till toppen. Därifrån gick det en såkallad skidväg till backen vi skulle åka. Den var blå, så jag var lite orolig för hur det skulle gå. Jag har inte så bra balans, och det märker jag starkt när jag åker skidor eller är på berg – man känner att man inte har någon kontroll över höjden och vad som händer riktigt. Hursomhelst så gick allting väl och jag kom ner utan några brutna ben eller andra skador. Mina pjäxor var dock lite för små, så de klämde en aning, men det tänkte jag inte så mycket på. Jag ville bara komma ner. Jag tog det lugnt så att jag inte skulle ramla, och det gick som sagt mycket bra. Efter denna läskiga backe åt vi vår lunch precis utanför värmestugan. Det är alltid trevligt att sitta och äta lunch där, men den här dagen kändes det lite konstigt. Det brukar alltid bli så sista dagen på ett ställe, men det märktes inte lika mycket idag eftersom jag har varit sjuk och endast åkt idag och igår. När lunchen var uppäten åkte jag ett sista åk i backen vi börjat med idag. Även fast jag bara åkt i två dagar kände jag hur jag skulle sakna känslan av att åka skidor. Det är roligt om man bara vågar. Nästan direkt efter det sista åket lämnade jag in mina skidor, och efter det bytte jag om till mjukisbyxor och en svart T-shirt. Nu sitter jag här framme i bussen och skriver i dagboken, men när jag är klar ska jag ringa Markus. Klockan är 17:00 och vi förväntas vara framme i Nacka vid 23:00 – 00:00. Ha ett bra liv, och glöm inte att borsta tänderna!

//Zilla.

Torsdag den 1:a mars

Klockan ringde även denna morgon kl. 07.20 men vi kom nog inte upp förens 07.50. Kom ner till ännu en najs frukostbuffé. Efter frukosten gick vi upp och klädde på oss alla ”härliga” skidkläder. Vi fick veta igår att vi inte skulle äta middag på gården utan på en restaurang i Rödkullen och sedan skulle vi i väg till något annat ställe, så vi var tvungna att packa ner ombytes kläder. Morgonbönen började som vanligt kl. 08.45 där hade vi en äkta kristen morgongympa. Sedan bar det av mot backen, tyvärr fick vi ta del av Stefans dagliga väderinformation eftersom han hade försovit sig (torsk Stefan!).

Väl i backen var vi ett gäng som bestämde oss för att ta oss till toppen eftersom vädret var ganska bra och det blåste inte som igår. Vi valde dock lite fel väg och det slutade med att somliga (Veronika) fick gå medan vi andra mödosamt stakade oss fram på fjället, till ”äggliften” som skulle ta oss till toppen. Förutom detta lilla missöde flöt resten av dagen på bra och den var, enligt oss den bästa skiddagen hittills..

Sen efter den utmattande skiddagen så fick vi taco-buffé på en restaurang i rödkullen. Det var en jättegod middag och sen fick vi också lyssna på lite uppträdande.

Efter det tog vi bussen till tennfors och fick se på Sveriges högsta vattenfall som var 38 m,
det var jätte vackert. Sedan åkte vi hem och fika och sen gick och la oss.

/Mikaela, Zäta & Olivia

tisdag 27 februari 2007

Tisdag den 27:de februari

Hela dagen har varit helt underbar. Vi brädåkare började dagen med en timmes lektion med en snowboardinstruktör, vilket var både kul och givande. Vi fick bland annat lära oss att svänga som proffs :) och så fick vi tips på vad man ska tänka på om man ska ge sig på att hoppa.
Vi var ett litet gäng brädåkare som fick ta del av detta pass, så det var precis lagom.
Senare så stapplade jag och några till av oss ner till åretorg och käkande bland annat, och vann lite mössor o prylar med stor glädje. Efter att ha värmt oss och vilat oss lite så begav vi oss tillbaka till rödkullen och mötte upp ett till litet gäng, och vi beslöt oss för att åka tillsammans ett tag och det var riktigt kul. Vi tog lite roliga bilder på varandra, båda singel bilder på när folk hoppat m.m och lite gruppbilder.
Bara de modigaste och mest troende utav oss vågade sig upp på toppen och överlämna vårt öde i Jesus händer på en alltför mulen Åreskuta som endast tillät sikt 10 m framåt :P (de absolut modigaste var utan att nämna någre namn *host* Ronny och David, två riktigt kattiga killar).
För stunden sitter en del utav oss i bussen på väg mot en härligt stund på badhuset medan andra stackare går ute i kylan mot en iskall isgrotta. DE E RRRRIKTIGT J*VLA SJUKA ASSSSå

/ David Backlund och Ronny Rojas Sanchez






Måndag den 26 Februari

Att äta den goda frukostbuffén hade jag sett fram emot i nästan ett år. Gröten rykte och juicen skummade, mumsfillibabba. På väg till backen fick vi reda på att det var snowboardskola som gällde. Jag tog Ida och Linnea under mina vingar och det bar av till barnbacken. Stora framsteg gjordes och jag tog åt mig större delen av äran. Eftersom temperaturen är behaglig kunde vi sitta ute och njuta av vädret och den varma choklad, allas vår vän David trodde att han var cool. Efter lunch tog jag och Markus oss an den gröna linjen med hopp,. Det var vi och 10 åringarna, och kul hade vi!
Att hålla sig i Rödkullen visade sig vara ett smart drag av oss, många fastnade i VM8:an och fick sitta där större delen av dagen.
Dock skulle dagen få ett dramatiskt slut, att åka sista åket är inget som rekommenderas. Jag ramlade och "krossade" svanskotan.
Att komma hem till Hållandgården var välbehövligt, allas ögon var på väg ner alldeles för tidigt, vi hade alla kämpat tappert.

Tjo fadderrittan lambo -------------Kicki-----------











Söndag den 25 februari

Äntligen var vi på väg, Åre 2007! Alla var taggade upp till tänderna.
Men.... morgonen började precis som vi inte ville att den skulle göra. Allas vår David hade försovit sig och ingen fick tag på honom. Vad skulle vi göra?! Vi blev tvugna att lämna David efter oss och påbörjade vår resa, första stoppet var Östermalm där vi skulle hämta upp våra nya medresenärer Oskars församling. Som tur är var Gud med oss som alltid och David slängde sig in i en taxi och hann med bussen på Östermalm, vi kunde alla andas ut.
Att åka till Åre utan Vantörs församling var för oss oldies något nytt, men omväxling förnöjer. Resan fortsatte i lugnt och behagligt tempo, med Janne Bark bakom ratten kände vi oss alla trygga. Klockan sex var vi äntligen framme och en stor och god middag väntade på oss. Den gemensamma tanken för morgondagen var nog; de ä ba å åk.
Tjaa Kicki