Efter hemkomsten...

Efter att ha landat på Arlanda i alldeles för många minusgrader från Asiens sköna värme var det många som inte hade den tiden de riktigt behövde att landa i verkligheten i Sverige, flera i gruppen hade direkt arbete och studier att tänka på.

Trots att flera mot slutet blev lite krassliga lyckades ändå alla var med på alla programpunkter efter att ha kämpat tappert. Vi har nu återvänt efter en oförglömlig resa med möten med människor som gjort väldigt starka intryck på oss. Vi kommer att behöva fortsätta att bearbeta våra intryck tillsammans. Det känns också som att alla är laddade att fortsätta arbetet på hemmaplan med Burma. Uppmaningen från vännerna i Burma var ju att fortsätta be för dem och berätta här hemma om hur situationen ser ut för folket i Burma.

Detta är några av de mest centrala frågor som vi behöver och kommer att bearbeta efter den här resan för att kunna berätta för andra på ett så bra sätt som möjligt:

Vilka möten med människor minns du bäst?
Vilka intryck i landet var starkast?
Vad hade du för förväntningar på resan och hur tycker du att de har infriats?
Har du fått en förändrad syn på kyrkan? Hur har resan påverkat din tro? (Att möta människor av annan tro och att möta kristna i Burma.)
Har resan påverkat din syn på livet i övrigt?
Vad har du för tankar kring fortsättningen av Burmaprojektet och i förhållande till landet? Vad skulle du vilja göra?

Söndagen 25 januari medverkar Burmaresenärerna i församlingens högmässa i Nacka kyrka. Framför allt vill vi alla bjuda in till Internationellt café 18 feb då Burmagruppen berättar om alla sina intryck och visar bilder.
Kvällsmässa kl 18 och cafékväll kl 19.

/Jerker

5:e januari 2009

Sista dagen i Yangon började tidigt. Efter ett mindre roligt frukostpaket och en sista guppig busstur var vi snart på flygplatsen och på väg till Bangkok. Till råga på allt vi upplevt under endast åtta dagar i Burma så blev det dramatik och tragedi på planet. Strax efter landningen på thailändsk mark så drabbades en annan passagerare av hjärtstillestånd med oss och övriga planet som vittnen. Det hela var mycket chockerande men vi blev utslussade ur planet innan vi hann se om han vaknade till liv eller inte, hoppas innerligt att han klarade sig.

Vi blev alla olika berörda av flygplanshändelsen men att komma till Bangkok hjälpte oss att tänka på annat. Vi fick några timmars fritid för shopping, poolbad m.m. och sen var det dags att förflytta oss till en babtistisk kyrka några sky-train stationer bort. Det märktes att många var trötta och det hjälpte inte direkt att pastorn var försenad p.g.a. trafiken. Men till slut kom han och även om mötet blev kort så fick vi en gripande redogörelse över burmessituationen i Thailand/Bangkok och möjligheten att prata med några burmeser som flytt till Bangkok för att hjälpa sig själva och sina familjer i hemlandet.

Efter mötet fick vi tiden att njuta lite av att vara tillbaka i ett globariserat och mer ”välutvecklat” samhälle igen (, i alla fall vi som var någorlunda pigga och friska). Alla åt på en engelsk pub, därefter drog några sig tillbaka till hotellet medan övriga åkte till nattmarknaden på blablablanått. Ett par fulla shoppingpåsar och ytterligare bortfall senare åkte de sista tappra kämparna till en sjukt härlig skybar med en otroligt vacker utsikt över ett nattklätt Bangkok från 64:e våningen. Vid ankomsten blev dock jag (Ronny) och Stefan till vår stora förfäran informerade om den gällande dresscoden som inte verkade innefatta mina shorts och Stefans flipp-flopps. Men två stressiga taxiresor, ett par fejklacosteskor och ett par fejkdieseljeans senare var vi tillbaka för att njuta tillsammans med de andra på skybaren. Helt klart värt!

Men till slut var vi också tvunga att ge oss! En smärtfri tillbakaresa till hotellet och sen vare bara bums i säng och vänta på att John Blund skulle hämta oss.

/Ronny

3:e januari 2009

Den långa vandringen och Golden Rock
Det kom inte som någon direkt överraskning när vi blev tvungna att gå upp runt fem den här morgonen också. Anledningen var att vi måste se till att komma iväg innan klockan blev allt för mycket då vi skulle tillbringa de soligaste timmarna med att gå upp på ett berg för att se den heliga klippan ”Golden Rock” som är placerad högst upp på berget. Vi åkte den lilla biten till ”busstationen” där bussarna upp till berget skulle gå ifrån. Där fick vi vänta i ca 45 minuter innan vi kunde gå på en egen buss. Det var lite intressant att se att medan de andra bussarna var överfulla med människor som skulle till berget var det bara vi svenskar och kanske två- tre stycken burmeser i våran buss och vår guide. Även själva bussresan upp tog ca 45 minuter, och det var inga lugna 45 minuter heller det var som att åka en berg- och- dalbana. Upp för backen ner för backen, skarp höger kurva, skarp vänster kurva och extrem nedförsbacke. Allt i lite för hög hastighet.

När vi kom fram till berget var det bara att börja gå. Det var inte den lättaste vägen att gå heller men efter ett tag var alla uppe på krönet och vi började gå mot den heliga platsen. När vi kom till platsen där Golden Rock fanns blev vi som vanligt tvungna att ta av oss skorna, som man måste göra på alla heliga platser i Myanmar. När vi kom fram till stenen fick kvinnorna vänta utanför medan männen fick gå fram till stenen, röra den och sätta fast blad guld på den. Vi gick runt på området ett slag och började sedan gå tillbaka till området som låg precis runt helgedomen. Där hade vi en liten fick som bestod av nötter och läsk innan alla i olika takt började gå ner för berget. Några gick långsammare än andra då de bl.a. stannade och köpte souvenirer eller kokosmjölk i stora kokosnötskal.
Efter besöket vid Golden Rock åkte vi tillbaka till hotellet och åt banan pannkakor, vilket de flesta tyckte var jätte gott. Sen bar det av i två minibussar till Yangon. På vägen ditt stannade vi vid den största sittande Buddhan i Myanmar och vi stannade även vid en kyrkogård där många av de som dog under andra världskriget ligger begravda.

När vi kom fram till Panorama Hotel i Yangon gjorde alla som dem ville, men de flesta gick ut och shoppade på gatorna runt hotellet. Sedan var det dagsför middag och så var denna händelserika dag även den slut.
Miranda

2:a januari 2009

Propeller planet
Idag blev vi tvungna att gå upp tidigt igen för redan klockan 06.00 skulle vi vara på Mandalays flygplats för att flyga tillbaka till Yangon. Efter den långa bussturen kom vi äntligen fram till flygplatsen. Terminalen såg nästan likadan ut som ett tempel med det speciella taket. När vi kom in i ingångshallen fanns det inga andra personer där inne bara vi. Inga receptioner var bemannade, det fanns inga butiker eller caféer och det stod inga tider på avgångstavlan. Efter cirka en halv timme började lite folk anlända till avgångshallen och vårt flyg kom upp på tavlan. Vi checkade in och köpte sedan vår frukost i en liten kiosk där man fick ta maten och betala genom en liten glasruta. Sedan gick vi på planet och flög mot Yangon. Planet som vi flög i var ett propeller plan vilket var en helt ny upplevelse för det flesta av oss tror jag.
Efter ungefär 30 minuter mellanlandade vi i Bagan där det finns en gammal tempel stad. Där gick några av och medan vi satt kvar steg nya passagerare på. När vi landade i Yangon skickade vi iväg våra stora resväskor till hotellet som vi skulle bo på först om två dar medan vi åkte iväg till Golden Sunrise Hotel med bara vårt handbagage som packning. Vi satt i bussen i ca tre timmar innan det var dags för lunch, det var bra mat, men det gick inte snabbt. För mig och vår guide tog det en och en halv timme att få våran lunch. Sedan fortsatte resan mot Kin Pun Camp där alla gjorde lite vad de ville i bussen. Några sov, läste, lyssnade på musik, såg på film eller tittade ut på markerna runt omkring. Vi passerade bl.a. en massa små byar och ris fält på vägen. Runt fyra på eftermiddagen var vi framme på Golden Sunrise hotel där vi möte den andra gruppen. Vi fick lite fritid som vi allihopa utnyttjade till att sola på, sen hade vi en utvärdering och berättade om vad vi hade varit med om medan gruppen varit splittrad i två olika delar av landet. Sedan var det dags för middag och efter det gick alla och la sig.
Miranda

31/12 Mandaley

Dag 4 Nyårsafton

Vi anlande till Mandalay runt 7 på nyårsaftonsmorgonen, humoret var pa topp även om hela sällskapet kände sig en aningens schletna efter nattens busstur. Efter lite inhemsk frukost på en teashop med nudlar fick vi vila 2 timmar.

Alla var trötta, vi hade inte sovit nästan någonting under nattens strapader :).

Men vi trotsade tröttheten och begav oss mot vårt första stopp för dagen, nämlingen YMCA. YMCA är en organisation som bedriver en slags fritidsverksamhet for barn i Mandalay. Där kan barn få läxhjälp och chans att lära sig nya språk bland annat.

Efter vårt möte med YMCA åkte vi till en skola och ett barnhem som drivs av en munk. Där möttes vi av munkar och barn som alla var väldigt glada över att få träffa oss. Vi fick se oss runt på området där det även fanns en klinik för alla som behovde vård. Sedan lekte vi Funky Chicken med alla barn, vilket var väldigt uppskattat. Barnen hade många frågor och undringar om oss och alla talade bra engelska, vilket ar ovanligt. Det var fantastiskt för oss att fa möta alla dessa barn som var sa glada och fulla av livsgladje. Alla i gruppen berördes av detta möte.

Efter det åkte vi till en skola som drivs och finansieras av UNICEF och YWCA. Barnen ar där mycket fattiga och arbetet är väl behövt. Vi fick träffa elever och lärare en kort stund och han även bjuda dem på svenska pepparkakor. Sen begav vi oss till en annan skola i utkanten av Mandalay. Skolan låg i en liten bambuhydda och drevs av en dam som ensam undervisade 50 elever i åldern 4-5 ar, varje dag. Skolan saknade ett fungerande tak och lärarinnan var därför tvungen att stänga igen under regnperioderna. Vi bestamde oss därför for att bidra med pengarna det skulle kosta for att bygga ett nytt fungerande tak till skolan. Detta ar ett litet projekt vi kommer att arbeta med efter denna resa.

Dagen avslutades med att vi tittade på solnedganden på Mandalay Hill, vilket var väldigt vackert och stamningsfullt. Sedan at vi en trevlig nyårsmiddag med vara tre guider. Kvällen blev lyckad med mycket sång och skratt. Vi kom under natten fram till att detta var det bästa nyåret vi haft!

Ida och Kicki

1/1 Nyårsdagen

1/1 Dag 5 (Grupp 2)

Dagen började med att vi fick gå upp alldeles för tidigt med tanke på att nyårsafton var igår. Vi blev upp hämtade på sedvanligt sätt av våra guider. Efter en halvtimmas färd kom vi fram till floden Irrawaddy där vi gick ombord på en hyrd båt som var minst lika stor som en djurgårdsfärja.

På båtturen fick vi se hur det lokala nomad folket levde, de flyttar ut på sandöar och bor där under torr perioden. Gräver och säljer sand till byggföretag för att användas till cement eller betong. När regnperioden kommer ökar vattenståndet med flera meter och sandöarna begravs under vatten.

Väl framme såg vi ruinerna av utsidan till en bergspagod och ruinerna av dess två försvarare lejonen. Mot en avgift fick vi tillåtelse att gå upp på toppen av ruinen, lyckligtvis var en trappa gjord så det inte blev allt för mycket bergs klättring. Vi möttes av en storslagen syn samt barn som ville beskriva området. Medans vi gick runt där uppe lyckades Zebastian skada sig i foten men tack vare en av våra guider (Tun tun) ordnades ett plåster kvickt.
Efter en rundtur på toppen kände gruppen ett tvång av att skänka pengar till barnen. Förhoppningsvis går pengarna till det barnen sa att de ville göra, studera och mat till resten av familjen.
Vi gick till huset där världens näst största klocka hänger och fick prova på att slå på den så att vi fick höra på klockans fina klang.

På tillbakavägen fick vi prova på att dricka mandalays lokala sprit samt vi upptäckte till vår stora förtjusning att våra guider var otroligt bra på att sjunga och spela gitar.

30/12 On the road to Karen

30/12 Dag 4 (Grupp1)

Dagen började med en gemensam frukost på det omtyckta Summit Park View Hotel i Yangon. Efter den minst sagt ljuvliga frukosten var det dags för gruppen att delas i två. Jerker, Jenny, David, Ronny, Eva och Rebecka (även kallade Grupp 1) hoppade in i minibussen och begav sig österut mot nya äventyr. Efter ca 2 timmars skumpande stannade vi till i staden Pangon för att dricka lite te på en väldigt trevlig restaurang. Kan tillägga att alla burmeser är galna i te och överallt finns det små tea-shops. Restaurangen vi stannade till på hade en fantastisk utsikt över en av de många pagoder som finns i hela landet. Under stoppet hann en i gruppen ha sönder ett handfat (Ronny får berätta om det själv) och vi blev omringade av vykortsförsäljare.

De flesta av oss trodde att den långa bilfärden skulle bli ganska tråkig men det visade sig att vi hade fel. Ett tag lekte vi häst/ko-leken men den lades ned för att det fanns så mycket att se, den inofficiella anledningen är att Rebecka var för överlägsen. Att åka minivan var ett bra sett att verkligen se landet, vägen vi åkte på gick rakt igenom byar och städer, risfält och djungel. Överallt stannade folk upp, pekade och tittade förundrat på oss. Vi tog tillfället i akt och övade på "Silvia-vinkningen" och våra bristande kunskaper i det burmesiska språket.

Lunchen åt vi på en liten oas mitt ute i ingenstans där restauranggäster samsades med påfåglar och andra fjäderfän. Jerker drack världens kanske godaste avokadojuice och vi övriga i matkoma. Efter ett ganska långt tag gav vi oss av igen. Denna etapp var vi imponerade över de ankfarmer som fanns längs vägarna. De vallade hundratals ankor utan några son heslt bekymmer, antingen åkte de efter i en liten båt eller gick längs med vattnet. Om ankorna fick för sig att stanna till räckte det oftast med ett läte annars fick de använda en lång stav de hade med sig.

Vår guide Din hade räknat med att färden skulle ta ca 6 timmar. Pga vägarnas dåliga skick och trafikstockningar i samband med vägarbeten tog det närmare 8 timmar. Vår slutdestination för dagen var staden Mawlamyine där vi skulle upp till en kulle för att njuta av solnedgången. Detta visade sig bli en kamp mot klockan, vår fantastiska chaufför Josua körde rakt igenom en marknad och tryckte gasen i botten så fort tillfälle gavs. Vi kom upp till kullen, kastade oss ur bilen och började fota som galningar (läs japanska turister) två minuter senare var solen borta.

30/12 Yangon samt bussresan till Mandaley

Dag 3
Bussresan med stort B
Dagen borjade med att vi sa adjo till grupp nr.1 som begav sig mot sydligare delar av landet
Vi, grupp nr.2 akte istallet till ett mote med NGO Gender Group dar vi traffade Katie som berattade om deras arbete. Burma ligger langt efter Sverige da det kommer till jamstalldhetsfragor, inom NGOGG jobbar man framst med workshops for att gora organisationermedvetna om hur jamnstalld just deras organisaion ar. Det var mycket intressant att se, mer svart pa vitt, hur stora skillnader som finnsmellan Sverige och Burma da det kommer till dessa fragor. Det ar dock valdigt imponerande, at ett sa outvecklat land anda uppmarksammar den har sortens problem.

Att mota NGOGG gav oss an en gang perspektv pa hur bra vi har det i vart avlanga land.
Efter motet borjade forberedelserna for nagot som i alla fall jag, bortskamda Kicki, fasade mycket for. Den 14 timmar langa bussresan till Burmas nast storsta stad Mandalay.For att stilla var angslan hangde vi vid poolen.

Klockan fem borjade bussfarden som skulle komma att inkludera burmesisk MTV, sapopera och stauppkomik,en otroligt guppig vag, en fin solnedgang, manga nara-doden upplevelser, 04.30-stoppet for att borsta tanderna, kyla utan dess like, trevliga medresenarer bara for att namna nagra fa features. Summan av kardemumman: en upplevelse vi sent ska glomma!

Ser inte helt omodern ut va? Helt fel....

/Ida & Kicki