Samtidigt som den här dagen har överträffat mina förväntningar kan jag inte låta bli att tycka att allt känns så surrealisiskt. Det känns som att komma till en latsasvärld. Den uppfattningen började krypa fram när jag skulle växla pengar. En så stor sedelbunt har jag aldrig hållit i, såna buntar ser man bara i gangsterfilmer.
Den här dagen började med att jag vaknade av att Kicki bankade på min, Zebbes och Ronnys dörr och skrek att frukosten var grym, den får ni inte missa, nu i efterhand är jag glad att jag inte sov lite extra, frukosten var verkligen najs.
Efter frukosten samlades vi för att åka iväg och träffa några från den kristna studentrörelsen, SCM. Jag vet inte riktigt vad jag förvantade mig innan men det var sjukt trevligt. Förutom all info så fick vi chansen att bara umgås med dom. Det känns så konstigt att vi ungdomar hemma i Sverige klagar så mycket på för lite fritid, för lite pengar, för hårda regler hemma osv, medan om man jämför med ungdomarna här så gör vi ingenting. Här går man upp vid 5-6 tiden och gör en massa saker hela dagen. Förutom att plugga mycket i en skola som kostar sjukt mycket (de flesta är tvungna att ta extra privatlektioner av samma lärare som innan fast för ännu mer pengar) så hinner de med att gå i kyrkan och hjälpa till hemma. Att klaga på “fullproppade” dagar vore bara löjligt. Det jag har svårt att förstå är att de är så sjukt glada trots allt förtryck och all skit.
Efter frukosten samlades vi för att åka iväg och träffa några från den kristna studentrörelsen, SCM. Jag vet inte riktigt vad jag förvantade mig innan men det var sjukt trevligt. Förutom all info så fick vi chansen att bara umgås med dom. Det känns så konstigt att vi ungdomar hemma i Sverige klagar så mycket på för lite fritid, för lite pengar, för hårda regler hemma osv, medan om man jämför med ungdomarna här så gör vi ingenting. Här går man upp vid 5-6 tiden och gör en massa saker hela dagen. Förutom att plugga mycket i en skola som kostar sjukt mycket (de flesta är tvungna att ta extra privatlektioner av samma lärare som innan fast för ännu mer pengar) så hinner de med att gå i kyrkan och hjälpa till hemma. Att klaga på “fullproppade” dagar vore bara löjligt. Det jag har svårt att förstå är att de är så sjukt glada trots allt förtryck och all skit.
Efter SCM-mötet åkte vi tillbaka till hotellet för att slappa en timme. En stund för sig själv var precis vad vi behövde.
Efter den timmen var det dax för nästa besök. Då åkte vi till ett räddningscenter för de drabbade av cyklonen. Det var svårt att förstå att det hänt. Mannen där berättade att cyklonen hade slagit till här i stan också, att de som hann och kunde tog skydd i kyrkan. Det var många som dog och mycke som förstördes. Helt sjukt att 14-15 åringar var med och hjälpte till att röja upp och bära kroppar. Tack vare donationer har uppbyggnadsarbetet gått framåt.
Efter det fick vi chanson att gå runt lite på stan, det var häftigt att se allt.
När jag säger att allt känns surrealistiskt syftar jag på att de flesta byggnader ser ut som skit, helt plötsligt kommer det nån guldbyggnad in i bilden. Reg.skyltarna ser konstiga ut. Det är svårt att förstå vart man är.
Om två minuter går min buss ut till ödemarken. Vi ses!
David.
När jag säger att allt känns surrealistiskt syftar jag på att de flesta byggnader ser ut som skit, helt plötsligt kommer det nån guldbyggnad in i bilden. Reg.skyltarna ser konstiga ut. Det är svårt att förstå vart man är.
Om två minuter går min buss ut till ödemarken. Vi ses!
David.
