Idag vaknade man vid normal tid (07:15). Tröttare än vad jag var går det inte att vara. Det är en normal morgon och allt går väl, likaså packningen. Frukost, andakt och bussresa. När vi kom fram till Rödkulleområdet så gick allt mycket snabbare än det normalt brukar. Vi stack ner för backen till VM 8:an. Här stod vi ganska lång tid i kö. Det kändes inte konstigt att vi stod där så lång tid för att det är trots allt packat med folk eftersom det är en sån stor lift. Men sen kändes det lite konstigt att man inte rörde sig en enda millimeter på 10 minuter. Liften höll på att strula och stannade om och om igen. Tillslut slutade den helt. Några minuter efteråt sa de att den skulle inte komma igång igen på ganska länge. Vi stack därifrån och påbörjade en pilgrimsfärd till Åre by. Det var trögt men bra stämning ändå för att Jonas Forsman, Siri Helle från Oscars församling och jag sjöng under tiden.Vi kom fram och då gick min brorsa och jag till Ica medan de andra stack upp med liften.Några minuter efter kom vi ut och ställde oss i kö. I liften var det kallt för att man hade svettats så otroligt mycket med alla kläder och så.Sedan stod vi på toppen av en puckelpist. Vi åkte ner för den och precis vid slutet så ramlade jag på baken. Med ett blåmärke och en massa skam så stack vi fram till liften. Vi var trötta, kalla och irriterade.När vi äntligen kom till toppen och såg på den fina utsikten så blev vi på mycket bättre humör. Vi stack ner för backen och kom äntligen fram till värmestugan. En sån vacker syn att hitta ett ställe där man äntligen kan sitta ner och vila. Ett vackert slut på en jobbig morgon.
Nicc.
Jonas Dagbok
Dagen började som vanligt med att väckarklockan ringde vid 7:15. Jag packade mina saker i en hast och gick ner för frukost. Väl ute i backen bestämde vi oss för att åka ner till VM 8:an för att åka upp till toppen och fotograferade lite. Men när vi kom ner så visade det sig att det var totalstopp i liften, så när vi stått trekvart i kön utan att komma en meter så ropar de i högtalarna att de jobbar så fort de kan och ber oss att visa tålamod. Då gav vi upp och beslöt oss för att gå den halva kilometern bort till WM 6:an. När vi äntligen kom fram så fick vi stå ett bra tag i kö och när man väöl kommit upp i liften så stannar även den och där blev vi sittande en stund. Så när vi äntligen kommit ner från liften så var klockan nästan tolv, så vår planerade utflykt till Ullådalen blev utbytt mot några åk i Rödkullens Dreampark, och försökte oss på att hoppa lite. Vi hann dock inte med så mycket mer. Så var det dags att lämna in hyrskidorna och sätta sig på bussen och åka hem till stockholm,
//jonas
Zillas Dagbok
Jag vaknade tröttare än någon morgon innan. Jag skulle lugnt kunna sovit fem timmar till utan problem, men visste att jag var tvungen att kliva upp ur min sköna säng. ”Idag kommer det hända mycket” tänkte jag, och gick upp för att packa det sista. Efter en kort packning var det dags för ännu en frukost i Åre, den sista. Jag gjorde min lunch bestående av någon macka och ett äpple att ha i backen, och gick och borstade tänderna. När vi kom fram till backen och satte på oss skidorna bestämde vi oss för att börja med att ta några åk i samma backe som vi åkte mestadels i igår. Allt gick bra och jag tränade ”stavteknik” – hur man ska hålla stavarna, dess uppgift och varför. Det var ganska lätt, eftersom jag anser att det är själva åkandet som är svårt. När vi hade åkt i den backen ett tag och kände oss lite säkrare än innan, tog vi ankarliften upp till toppen. Därifrån gick det en såkallad skidväg till backen vi skulle åka. Den var blå, så jag var lite orolig för hur det skulle gå. Jag har inte så bra balans, och det märker jag starkt när jag åker skidor eller är på berg – man känner att man inte har någon kontroll över höjden och vad som händer riktigt. Hursomhelst så gick allting väl och jag kom ner utan några brutna ben eller andra skador. Mina pjäxor var dock lite för små, så de klämde en aning, men det tänkte jag inte så mycket på. Jag ville bara komma ner. Jag tog det lugnt så att jag inte skulle ramla, och det gick som sagt mycket bra. Efter denna läskiga backe åt vi vår lunch precis utanför värmestugan. Det är alltid trevligt att sitta och äta lunch där, men den här dagen kändes det lite konstigt. Det brukar alltid bli så sista dagen på ett ställe, men det märktes inte lika mycket idag eftersom jag har varit sjuk och endast åkt idag och igår. När lunchen var uppäten åkte jag ett sista åk i backen vi börjat med idag. Även fast jag bara åkt i två dagar kände jag hur jag skulle sakna känslan av att åka skidor. Det är roligt om man bara vågar. Nästan direkt efter det sista åket lämnade jag in mina skidor, och efter det bytte jag om till mjukisbyxor och en svart T-shirt. Nu sitter jag här framme i bussen och skriver i dagboken, men när jag är klar ska jag ringa Markus. Klockan är 17:00 och vi förväntas vara framme i Nacka vid 23:00 – 00:00. Ha ett bra liv, och glöm inte att borsta tänderna!
//Zilla.
