Tjena mors, här sitter vi Andrea och Louise och ska försöka skriva kortfattat om den första dagen på konfirmationslägret, som egentligen kändes som en hel vecka, fast det bara var en enda dag.
Vi möttes klockan 06.45 på centralen i Stockholm. Alla såg trötta ut, men samtidigt förväntansfulla inför resan. En halv timme senare gick tåget mot Göteborg och vi var framme cirka 10.20. Från Göteborgcentralen kånkade vi våra tunga väskor på led igenom Göteborgs gator likt sällskapsresan. Äntligen framme vid Elida checkade vi in hytterna som var extremt små och vi fick akta huvudena så att vi inte blev gula och blåa. Allas utsvultna magar mättades med en god Baguettemacka.
Mätta och belåtna gick vi till en park och lärde känna varandra genom att leka olika namnlekar. Efter ett tag började alla få kläm på varandras namn och tillbaka till båten snackade vi alla med varandra.
Väl framme vid båten var det dags för vår första lektion. Vi ritade bilder av Gud så som varje person tänker sig honom och sen mejlade vi till Gud, tyvärr bara på vanliga A4 utan mejl adressen.
Det tog ett tag innan kaptenen Stefan anlände och medans vi väntade åt vi vår middag, spagetti och köttfärssås som besättningen hade lagat åt oss. När vi väl åkt iväg var det en härlig resa ända tills vågorna växte och växte. Därmed minskade antalet åksjuketabletter snabbt och efter en timme var paketen slut. Två lyckliga passagerare (Louise, Andrea) klarade sig, medans resten hängde över räcket och spydde. Okej … vi kanske överdrev lite, det var nog bara cirka hälften som spydde. Resten lutade sig över räcket eller låg på fördäcket och sov kritvita i ansiktet, men vi lovar er att ingen ramlade över bord. Det känns väl skönt för er där hemma att höra?
Vår plan var att segla ända till Höganäs, men med tanke på väder och sömnbehov, stannade vi i Varberg runt 02.00. Alla slängde sig i säng och ingen brydde sig längre om de 60 cm breda sängarna och alla hade en vågig, men mysig nattsömn.
Vi kan tyvärr inte skriva längre eftersom elen snart stängs a… v, nu kom visst elen tillbaka och vi fortsätter att komma på vårt lilla ”hej då”.
Skepp och hoj landkrabbor på torra land. Vi ses där hemma, ifall vi någonsin tar oss igenom de stora vågorna J // Andrea
och Louise.
Vi möttes klockan 06.45 på centralen i Stockholm. Alla såg trötta ut, men samtidigt förväntansfulla inför resan. En halv timme senare gick tåget mot Göteborg och vi var framme cirka 10.20. Från Göteborgcentralen kånkade vi våra tunga väskor på led igenom Göteborgs gator likt sällskapsresan. Äntligen framme vid Elida checkade vi in hytterna som var extremt små och vi fick akta huvudena så att vi inte blev gula och blåa. Allas utsvultna magar mättades med en god Baguettemacka.
Mätta och belåtna gick vi till en park och lärde känna varandra genom att leka olika namnlekar. Efter ett tag började alla få kläm på varandras namn och tillbaka till båten snackade vi alla med varandra.
Väl framme vid båten var det dags för vår första lektion. Vi ritade bilder av Gud så som varje person tänker sig honom och sen mejlade vi till Gud, tyvärr bara på vanliga A4 utan mejl adressen.
Det tog ett tag innan kaptenen Stefan anlände och medans vi väntade åt vi vår middag, spagetti och köttfärssås som besättningen hade lagat åt oss. När vi väl åkt iväg var det en härlig resa ända tills vågorna växte och växte. Därmed minskade antalet åksjuketabletter snabbt och efter en timme var paketen slut. Två lyckliga passagerare (Louise, Andrea) klarade sig, medans resten hängde över räcket och spydde. Okej … vi kanske överdrev lite, det var nog bara cirka hälften som spydde. Resten lutade sig över räcket eller låg på fördäcket och sov kritvita i ansiktet, men vi lovar er att ingen ramlade över bord. Det känns väl skönt för er där hemma att höra?
Vår plan var att segla ända till Höganäs, men med tanke på väder och sömnbehov, stannade vi i Varberg runt 02.00. Alla slängde sig i säng och ingen brydde sig längre om de 60 cm breda sängarna och alla hade en vågig, men mysig nattsömn.
Vi kan tyvärr inte skriva längre eftersom elen snart stängs a… v, nu kom visst elen tillbaka och vi fortsätter att komma på vårt lilla ”hej då”.
Skepp och hoj landkrabbor på torra land. Vi ses där hemma, ifall vi någonsin tar oss igenom de stora vågorna J // Andrea
och Louise.
1 kommentar:
ja, jag måste sega att ni alla såg ut exakt som det beskrevs,, haha
//jimmy
Skicka en kommentar